-Leif- PV:n är såld!
0kommentarer
Med blandade känslor har jag idag sålt min gamla PV 444 av 1957 års modell. Det var inget lätt beslut, jag fick bilen av min morfars bror och fru, Ville och Karin i början av 90-talet. Det var den enda bilen de ägde och jag har många minnen av den sedan jag var barn.
Den 24 maj 1957 tog de tåget på den smalspåriga järnvägen från Vara till Göteborg. På Torslanda fabriken hämtade de ut sin nya Volvo PV.
När jag fick bilen i början av 90-talet berättade Ville för mig varför de valde att köpa en Volvo PV. " Vi gjorde det för att det skulle vara lättare för Karin att köra, växlarna låg likadant på Ferguson traktorn som på PV". Så blev det en Volvo på Östergården i Arentorp.
När jag hämtade bilen för snart 20 år sedan berättade Ville att han hade kollat hjulmuttrarna. Jag var lite undrande och frågade varför. Då berättade han att han varje gång bilen skulle ut på en tur så så släppte han alla hjulmuttrar och oljade dom så det skulle gå lätt att byta däck om det skulle bli punktering. Undrar vem som ens skulle komma på den tanken idag?
Varför gör jag då av mig med denna bil?
De senaste åren har tiden blivit allt knappare för att ta hand om bilen. Tre-fyra mil per år har det hunnit bli. Jag hoppas att den kommer skänka mycket glädje till den nya ägaren som köpt den. För mig kommer alltid minnet att finnas kvar av bilen, den var en del av min släkts historia, men också ett minne av hur tekniken gått framåt under de senaste 50 åren.
Det var med blandade känslor jag lotsade bilen på trailern som tog den till nya ägare i Södra Norrland, men jag hoppas och tror att den kommer få mer tid av sin ägare än jag hunnit ge den.
God natt
/ Leif
Den 24 maj 1957 tog de tåget på den smalspåriga järnvägen från Vara till Göteborg. På Torslanda fabriken hämtade de ut sin nya Volvo PV.
När jag fick bilen i början av 90-talet berättade Ville för mig varför de valde att köpa en Volvo PV. " Vi gjorde det för att det skulle vara lättare för Karin att köra, växlarna låg likadant på Ferguson traktorn som på PV". Så blev det en Volvo på Östergården i Arentorp.
När jag hämtade bilen för snart 20 år sedan berättade Ville att han hade kollat hjulmuttrarna. Jag var lite undrande och frågade varför. Då berättade han att han varje gång bilen skulle ut på en tur så så släppte han alla hjulmuttrar och oljade dom så det skulle gå lätt att byta däck om det skulle bli punktering. Undrar vem som ens skulle komma på den tanken idag?
Varför gör jag då av mig med denna bil?
De senaste åren har tiden blivit allt knappare för att ta hand om bilen. Tre-fyra mil per år har det hunnit bli. Jag hoppas att den kommer skänka mycket glädje till den nya ägaren som köpt den. För mig kommer alltid minnet att finnas kvar av bilen, den var en del av min släkts historia, men också ett minne av hur tekniken gått framåt under de senaste 50 åren.
Det var med blandade känslor jag lotsade bilen på trailern som tog den till nya ägare i Södra Norrland, men jag hoppas och tror att den kommer få mer tid av sin ägare än jag hunnit ge den.
God natt
/ Leif
Kommentera